respekt.
Tycker att människor mellan 10 och 25 har grymt dålig respekt för samhället. Jag förstår inte varför och fattar inte hur det gör dig coolare att inte bry dig om andra än om du faktiskt hade varit snäll mot alla.
Respektlöshet finns överallt. Där jag märker av det mest är i skolan, folk som vägrar slänga saker i papperskorgen även om man är fem meter ifrån, eller bara slänga sitt tuggummi rakt ut i korridoren för att man absolut inte klarar av att ha det i munnen den extra minuten. Känner man sig så mycket bättre och gladare för det? är det då man kan sträcka på ryggen och klappa sig själv på axeln, för du har inte visat någon som helst respekt mot dem runtomkring dig som inte vill ha ditt tuggummi på golvet, eller mot städerskorna som sedan måste skrapa bort det från golvet? Jag vet inte hur stolt man blir av att slänga sitt tuggummi på golvet, för dels så tuggar jag inte tuggummi och dels så tycker inte jag att jag får någon som helst högre status av att göra det heller. Men jag vet hur äckligt det är när det ligger massa tuggummin på golvet. Det är ju ditt saliv och dina matrester och allt annat äckligt som ska vara kvar i din mun, som ligger på golvet så att alla kan trampa i det.
Nu är inte allt jag vill få fram att man slänger tuggummin på golvet, men tror att de flesta kan relatera till det då man antingen gjort det eller sett det. Det är likadant med nötter. Samma vecka som alla lärare informerade om hur farligt det faktiskt är för vissa elever med nötter, så ligger det fullt av nötskal runt bänkarna, tänk på personen som för en så allergisk reaktion att den i värsta fall inte klarar sig, hur kul är det att ha på sitt samvete att du i princip dödade en person eftersom du skulle leka cool och strunta i vad lärarna säger? troligen inte kul alls, och du kommer behöva bära med det resten av ditt liv.
Tycker också att yngre förlorar respekten mycket snabbare än vad vi gjorde när vi var små, nu är alla barn otroligt respektlösa och speciellt kaxiga mot lärare och människor som är äldre, jag och folk runt om kring mig var i alla fall inte så mot människor när vi var små, för då fanns det inte lika mycket status man kunde få (jag gick dock på en väldigt liten skola upp till femman) då behövde man inte ha lika många vänner på facebook eller följare på instagram, för vi hade inte det när vi var små, så man behövde inte leka så cool heller, för visst går allt tillbaka till det? att man måste ha status och vänner och följare och vara populär och känna mest människor och ha tusen kontakter i sin kontaktlista? Känns som att det går lite åt fel håll när det enda ungdomar strävar efter numera är status och populäritet.
Kommentarer